Order for 49 € and get free shipping

Ädelstensslipningnar

Slipning av ädelstenar

Det skulle vara bekvämt om ädelstenar kom upp ur jorden färdigslipade och redo för att användas i smycken, men så är inte fallet. Råa kristaller som utvinns kallas ofta rå-”mineral”, till exempel rårubin, eller det något längre oslipad rå ädelsten. Det är en ganska passande beskrivning, för råstenar kan verkligen se opolerade ut.

Att skära/slipa/gravera en ädelsten är en <p class="line-bottom">&nbsp;</p>konstform med tusenåriga anor. Det är I denna process som den råa kristallen omvandlas till en gnistrande juvel. Att ge ädelstenen en viss form, storlek och framhäva dess inre lyster, färg och briljans är ett precisionsarbete som kräver stort kunnande och expertis. De stenslipare som behärskar denna konst har rent generellt två olika grundstilar att välja mellan när de utför en ädelstensslipning, som sedan har ett flertal undergrupper. Det förekommer även att slipare specialiserar sig på vissa sorters ädelstenar eller mineralgrupper för att bäst lära sig exponera de specifika sorternas egenskaper.  

  1. Fasettslipning: En slipning för att skapa rutformade ytor där plan slipas i olika vinklar så att ljus kan brytas på ett bra sätt. Vanligtvis utmynnar fasettslipning i en av två former av slipning, briljantslipning eller trappslipning. Fasettslipning är numer en populär stil, men så har inte alltid varit fallet. I romarriket ansågs det till och med vulgärt att bära smycken med fasettslipning. Det är en teknik oftast används på genomskinliga ädelstenar, eftersom det här slipsättet bidrar till att stenen glänser bättre och kan även ofta kan bidra till färgspel.

  2. Jämnslipning: förutom fasettslipning kan man även använda sig av jämnslipning, såsom till exempel en cabochonslipning. Jämnslipningar är antingen plana eller välvda. Denna teknik lämpar sig väl för agat och andra mer färgglada stenar. En tredje huvudgrupp får även egentligen blandad slipning anses vara. Det är alltså en blandning av fasett- och jämnslipning,  där underdelen är jämn och överdelen fasetterad (eller tvärtom). Stengravyr är ett annat populärt sätt att ge en extra dimension till ädelstenar. Intaglio (stenar som graveras i fördjupning) eller kaméer (graverade med upphöjd relief) är till exempel två tekniker som förekom redan i antika Grekland.

Ovalslipning

Ovalslipning

De olika delarna av en ädelsten. På grund av den runda formem på de flesta grova ädelstenarna är ovalslipning ofta ett bra val för färgade ädelstenar. Ovalslipning betonar oftast skönheten i stenen på bästa sätt, samtidigt som den inte tar bort särskilt mycket av dess vikt och/eller storlek.

 

På grund av ädelstensorternas olika optiska egenskaper finns det inte någon idealisk briljantslipning för färgade ädelstenar  (se diagrammet i detta avsnitt). Vilken stil, slipning och form som ädelstenssliparen väljer beror på mineraltyp, grundform och kvalitet på den råa ädelstenen. En ädelstens slipning kan vara direkt avgörande för dess värdering, eftersom det i slutändan är slipningen som avgör hur bra en juvel reflekterar stenkroppens sfärg/färger till det mänskliga ögat.

Klassisk ädelstensslipning.

Klassisk ädelstensslipning.

Klassisk ädelstensslipning.

 

Som stenslipare tvingas man ofta försöka hitta en bra balans mellan skönhet och kommersiella intressen, såsom bibehållen caratvikt. För varje ädelsten letar sliparen efter den bästa kompromissen mellan utseende och storlek, men denne måste också alltid ha i åtanke att värdet på den färdigslipade stenen delvis också avgörs av dess caratvikt. Detta är stundtals ganska problematiskt, då en ädelstens kritiska vinkel (maximal brytningsvinkel) nästan oundvikligt resulterar i en mindre sten.

Avvägningarna är ofta subtila. Små upphöjningar i fasaden kan till exempel leda till att stenen kanske inte har sin allra bästa briljans, men i gengäld kommer den att väga mer. Om du accepterar en liten bula i paviljongen, kanske pärla inte har sitt allra bästa briljans, men kommer att väga mer. Den här typen av beslut kan vara mycket svåra att ta. Ibland vore det kanske bättre att låta en spådam ta dem, snarare än en ädelstensexpert. Ibland måste man offra skönhet för bibehållen storlek och ibland är det tvärtom.

Briljantslipning

Briljantslipning
På grund av dess speciella vinklar och proportioner så kommer elden och briljansen i en diamant bäst till sin rätt när man använder sig av briljantslipning. Det är en slipteknik som har utformats speciellt för diamanter, där man räknat ut vilka proportioner och vinklar som är optimala för att diamanten ska återge allt ljus som träffar den. Tekniken kan även användas på vissa andra ädelstenar med gott resultat. 

Ett flertal olika personer har varit involverade i utvecklingen av briljantslipning. Några av de som förtjänar att nämnas är Vincenzio Perruzzi (en venetiansk ädelstensslipare på 1700-talet), Henry Morse (Som grundade den första diamantfabriken på amerikansk mark 1860 i Boston) samt det ryska matematiska geniet Marcel Tolkowsky. Han var medlem av en polsk familjedynasti inom diamantbranschen och beräknade vilka slipningar som krävs för att skapa bästa möjliga briljantslipning. Hans studier publicerades 1919 i boken "Diamond Design" och är aktuella än i dag, även om de ideala proportioner som används har justerats genom åren.

Det finns en rad olika steg i slipningen av ädelstenar: först klyvning eller sågning, sedan rivning, slipning och polering. Inledningsvis kan alltså den grova ädelstenen skäras i individuella bitar med en cirkelsåg. Därefter rivningen, där stenen förformas till sin grova form på en vertikal stålslipskiva.
Inför nästa steg, slipningen, är det viktigt att identifiera stenens egenskaper på bästa sätt för att identifiera slipstrategi och ytornas olika hårdhet.Slipningen sker sedan på en horisontellt roterande stålskiva. Slutligen poleras den på samma skiva, fast på en annan ban med finare damm, för att polera fram briljansen.  Om poleringen inte görs på ett bra sätt kan stenen uppfattas som mörk.

Men hur skiljer man då en bra slipning åt från en dålig? Det är ju inte som så att en viss sorts slipning är bättre än en annan, utan det handlar ofta snarare om huruvida rätt tekniker har applicerats på rätt ställen på rätt sten. Det handlar alltså mycket om de naturliga förutsättningarna i kombination med ädelstenssenssliparens kreativa förmåga att utnyttja dessa egenskaper på bästa sätt under slipningen.
Några aspekter att ta hänsyn till när du väljer din favoritsten är följande saker:

  • Enhetlig färg.
  • Balans, symmetri och proportioner. Vissa så kallade fancy-slipningar har medvetet asymmetriska former, generellt är det dock ingen norm. Fancy-ädelstenar är antingen varianter av klassiska snitt som skapar en illusion av stenen är större och mer perfekt än vad den egentligen är, där man leker med den naturliga formen på råstenen, eller utnyttjar nya slipformer som möjliggjorts genom framsteg och forskning inom slipteknik.
  • Acceptabel nivå mellan höjden på stenens krona och paviljongens (nedre delen) djup. Normalt sett kan man säga att höjden på kronan bör vara ungefär hälften till en tredjedel av djupet på paviljongen.
  • Bra briljans. Ädelstenar är beroende av briljans. Inom facklitteratur rekommenderas man ibland att alltid leta efter en "levande sten". Det är ett bra råd, men som man bör använda med omsorg. Det är inte alla sorters ädelstenar som har den typen av naturlig briljans.
  • Acceptabel renhet (mängd defekter och placering av inneslutningar). Vilken omfattning av inneslutningar som kan anses vara acceptabla skiljer sig även här från ädelsten till ädelsten.
  • Att polering och yta är i gott skick utan synliga repor eller märken.
  • Godtagbar krökning av paviljong och tjocklek på rondisten (diamantkanten där krona övergår till paviljong).
  • Acceptabel skärpa i fasettövergångarna
  • Majoriteten av ädelstenens storlek återspeglas när du betraktar den från ovan.
Utvecklingen av ädelstensslipning

Utvecklingen av ädelstensslipning

Figuren här ovan visar hur slipkonsten av ädelstenar har utvecklats från antiken till i dag. Det är en konst som har utvecklats under tusentals år. Cabochonslipning har sitt ursprung i antiken och var då den enda teknik man kände till. Med tiden efterföljde ytterligare slipningar, ofta med alltmer hänsyn till kristallstrukturens naturliga aspekter och egenskaper. Under de senaste hundra åren har stora tekniska framsteg gjorts och fantastiska innovationer har revolutionerat slipmöjligheterna. 

Aktuelles

Senaste nytt från Ädelstenarnas värld

  1. Läs fantastiska fakta om apatit

    22. November 2016

    Blå fin apatit. Andreas Hermansson När jag började jobba på Juwelo hade jag aldrig hört talas om apatit. Men ända sedan jag först introducerades för denna ädelsten har den...
    Continue reading →

Kommande på TV:

00:00Kat FlorenceKat Florence-Spezial mit Kat Florence und Don Kogen
02:00Juwelo-Dokumentationen
08:00Schnäppchenmorgen
To top