Order for 49 € and get free shipping

Basfakta Ädelstenar

"Skönhet, hållbarhet och sällsynthet - det är de tre viktigaste egenskaperna för en perfekt ädelsten. Stenar som saknar någon av dessa egenskaper kan aldrig rankas högt på topplistan över de mest värdefulla juvelerna."

Dr. G. F. Herbert Smith (1872 - 1953), Gemstones and their Distinctive Characters

G. F. Herbert Smith, som ligger bakom detta vackra citat, var en brittisk mineralogist som arbetade vid British Museum of Natural History. Han var ansvarig för utvecklingen av det första användbara mätinstrumentet designat för smyckeindustrin, refraktometern (en anordning för mätning av brytningsindex i ädelstenar). När det gällde ädelstenar visste alltså Smith vad han talade om!

Mineral eller organiska material som håller nog hög kvalitet för att användas som personliga smycken är verkligen något extra. Det är inte för intet som de kallas ädelstenar, med de krav och förväntningar som medföljer vad gäller skönhet, hållbarhet och sällsynthet. Deras förekomst är beroende på slumpmässiga processer i jordskorpan, de är i sanning naturens under. Den estetiska skönheten i en ädelsten kan alla beundra, men med lite grundläggande förståelse kan du uppskatta dina ädelstenar än mer.

Diamanter är för många köpare det självklara valet för ädelsten. Detta kan delvis förklaras av att diamant genom historien har exponerats långt mer än andra ädelstenar i reklam och populärkultur. De flesta känner nog endast till ett fåtal andra stenar, som rubin, smaragd och safir. Det är lite synd, eftersom det går att bli en smart ädelstensköpare med hjälp av lite baskunskap. En annan sak är viktig att ha i åtanke för att komma igång: Det finns många ädelstenar att köpa till överkomliga priser.

Tack vare diamanters popularitet så har de flesta ädelstensköpare åtminstone någon gång avlägset hört talas om de "fyra C:na": Colour (färg), Cut (slipning), Clarity (renhet) och Carat (vikt i carat). Dessa  "fyra C:n" lämpar sig väl för att beskriva skönheten i ädelstenar. Det är en enkel vägledning för att få en klar bild av ett område som initialt kan verka komplicerat. Men även om "de fyra C:na" erbjuder en god grund för bedömningen av ädla stenar finns det även andra faktorer som måste beaktas när man köper en ädelsten. Därför vill vi ta upp och belysa en rad punkter kring vilka individuella faktorer som kan spela en roll i den slutliga värderingen av en ädelsten.

Färg

Inte helt överraskande är färgen den viktigaste faktorn av dem alla vid en utvärdering av färgade ädelstenar.
Färgen utgör cirka 50% av det slutliga värdet av en ädelsten. Storlek (caratvikt), slipning och renhet har dock en direkt effekt på stenens färger, men eftersom slutresultatet är ett så viktigt kriterium får färgen en egen avdelning.

 

Slipning

En av de största missuppfattningarna gällande ädelstenars värde är att slipningen inte påverkar priset nämnvärt. Det gör det. Vi skulle kunna gå så långt som att hävda att det är den näst viktigaste faktorn. Varför?
Jo, för även om en råsten har utmärkt färg så kan en dålig slipning påverka färgen negativt. Och på samma sätt kan en råkristall med genomsnittlig färg få en riktigt bra färg om slipningen är av toppklass. En ädelstensslipare kan även välja var denne vill placera inneslutningar, för att dölja eller framhäva deras visuella effekter. Underskatta aldrig värdet av en riktigt bra slipning av en ädelsten!

 

Renhet

De flesta ädelstenar, såsom ametist, safir och turmalin, saknar yttre kristallform och är så kallade makrokristallina. Andra har en kristallstruktur som är så fin att de enskilda partiklarna är inte ens urskiljas under mikroskop. Dessa kallas kryptokristallina eller mikrokristallina ädelstenar. Här återfinns sorter som agat, kalcedon och jade.
Oavsett dess kristallstruktur är det endast ett fåtal ädelstenar som klarar att utvecklas ostört i naturen. Processen för ädelstensbildning förknippas ofta med framväxten av små naturliga egenheter, så kallade "inneslutningar". Ibland kallas inneslutningarna för rutilnålar, vilket är ok. På ett sätt rör det sig om en slags defekter, men det är lite fel på ett sätt, då dessa brister i många fall bidrar till att skapa, till exempel, färgen på en ädelsten. Inneslutningarna är naturliga egenskaper, signum för ädelstenens naturliga ursprung.

En ädelstens renhet faststäls utifrån mängden inneslutningar, och hur de är arrangerade. En åtskillnad som görs är till exempel huruvida en juvel är "ögonren" eller ej. Vad som menas med det är huruvida ädelstenen innehåller några inneslutningar som syns med blotta ögat eller ej. Andra begrepp du kan tänkas höra är om du med blotta ögat ser "små inneslutningar", "moderat mängd inneslutningar" och "tydliga inneslutningar". Då alla ädelstenar har olika egenskaper och sammansättning så varierar kraven. En diamant ska till exempel inte innehålla några synliga inneslutningar för att kunna anses hålla hög kvalitet.

Ju mindre inneslutningarna som syns, även med förstoringsglas, desto bättre är värdet på ädelstenen. Alltså, ju högre renhetsgrad, ju dyrare ädelsten. En annan tumregel är att inneslutningar som inte påverkar briljans, glitter och eld (dispersion) inte nödvändigtvis har någon effekt på juvelens värde. Observera även att vackra, särskiljande eller intressanta inneslutningar ibland även kan öka värdet av en ädelsten - vilket till exempel är fallet med effekten asterism i stjärnrubiner. I tillägg till renheten är det också viktigt med en juvels kemiska komposition och kristallstruktur då det påverkar dess opacitet (hur transparent den är).

  • Ogenomskinlig: Ädelstenen är inte genomskinlig. De ogenomskinliga ädelstenarna inkluderar agat, jade och onyx.
  • Genomlysande: Ljuset släpps igenom, men detaljer eller objekt syns inte igenom ädelstenen. Som exempel kan nämnas eld-opal och rosenkvarts.
  • Transparent: Allt ljuset överförs genom ädelstenen och objekt kan ses genom en transparent ädelsten. Exempel är ametist, safir och tanzanit. Eftersom öppenhet och briljans direkt påverkar färgåtergivningen, spelar dessa egenskaper en avgörande roll för att bestämma värdet på genomskinliga/transparenta ädelstenar.

Med erfarenhet lär du dig vilka nivåer av renhet som kan förväntas av olika sorters ädelstenar. Vissa sorter har flera inneslutningar än andra. Detta är varken bra eller dåligt; det beror bara på hur ädelstenarna har formats av naturen. För att sortera dessa naturliga olikheter i ett visst system så skiljer Gemological Institute of America (GIA) för närvarande på graden av inneslutningar enligt tre huvudgrupper:

  • Typ I: Dessa ädelstenar är till sin natur mycket rena och har normalt sett inga inneslutningar som är märkbara med blotta ögat. Exempel: akvamarin.
  • Typ II: Ädelstenar av typ II har av sin natur några få inneslutningar som kan vara synliga för ögat. Exempel: rubin.
  • Typ III: Denna typ har ett flertal inneslutningar som är synliga för blotta ögat. Exempel: smaragd.
    Ädelstenar av typ III behöver inte nödvändigtvis vara värda mindre än ädelstenar av typ I!

 

Caratvikt

När ädelstenar är likvärdiga i alla andra avseenden och funktioner så är det storleken som avgör. Ju större ädelsten, desto högre värde. I allmänhet syns färg och/eller optiska effekter, såsom färgväxling eller färgspel tydligare ju större en ädelsten är.

Traditionellt anges vikten av ädelstenar i carat (en carat = 0,2 gram eller 200 milligram). Ädelstenar som väger under en carat mäts i 100 mindre enheter, som kallas points/poäng (50 poäng motsvarar, till exempel, 0,5 carat). Caratvikt i Europa har satts till en femtedel av ett gram. Caratvikt av en ädelsten är inte att förväxla med etiketten Karat, som används för att ange renheten av guld.

Större ädelstenar är i princip nästan alltid mindre vanligt förekommande än mindre. En trekaratig ädelsten är därför alltid mycket mer värdefull än tre enkaratiga ädelstenar av samma kvalitet. Däremot kan en grupp av flera mindre juveler också vara dyrare än en enda ädelsten med samma karatvikt. Detta är fallet när Fasetteringskostnaden för de enskilda stenarna uppväger prisskillnaden.

 

Ursprungsland

Det borde finnas ett femte C, för Country (land). Ibland kan ursprungslandet och fyndigheter med en rik historia fungera som en slags stamtavla för ädelstenar, så att en ädelsten med "stamtavla" kan anses vara mer värdefull än en ädelsten som saknar en lika prestigefylld historik. Det behöver dock inte alltid vara så. Ett exempel är Paraíba-turmalin, som inte upptäcktes förrän 1989 men ändå anses högst värdefull.

 

I varje fyndighet finns det ädelstenar av både bra och dålig kvalitet. Självklart är vissa källor kända för att producera mer högkvalitativa stenar än andra, men kom ihåg att ursprungskällan inte per automatik behöver borga för hög kvalitet. Alla safirer från Sri Lanka håller till exempel inte den klass som man ska förvänta sig av en Ceylon-safir. Så håll koll på ursprunget, men utgå inte från att källan per automatik innebär hög kvalitet.

 

Förtroende

Det sista vi vill är att handla med ädelstenar på ett sätt som påverkar världen  negativt. Följaktligen är vård sjätte C för Confidence (förtroende). Förtroende, eftersom du kan vara säker på att dina ädelstenar kommer från lagliga källor och inte har sålts eller använts för att finansiera inbördeskrig eller terrorism. Vad gäller diamanter är detta möjligt tack vare FN och Kimberleyprocessen (Läs mer på www.diamondfacts.org). När det gäller färgade ädelstenar bör du alltid kontrollera med säljaren hur ädelstenarna har införskaffats.

 

Hårdhet och tålighet

Ädelstenssmycken som vårdas varsamt kan föras vidare genom många generationer. Deras tålighet är en kombination av tre egenskaper:

  • 1. Hårdhet: förmågan hos en ädelsten att motstå repor på ytan. Hårdheten beräknas enligt Moh´s skala.
  • 2. Uthållighet/tålighet: Förmågan hos en ädelsten att motstå bildande av sprickor eller deformeras. Det bör noteras att denna egenskap helt kan vara oberoende av dess hårdhet. Det faktum att en ädelsten är hård innebär inte nödvändigtvis at den tål alla andra sorters belastningar på ett bra sätt, och vice versa.
  • 3. Stabilitet: förmågan hos en ädelsten att motstå fysikalisk eller kemisk skada.

 

Halvädelstenar

De traditionella stora ädelstenarna är smaragd, diamant, rubin och safir. Av någon anledning enades branschen om att kalla andra ädelstenar för "halvädelstenar ". Det var inget bra beslut. I dag anses detta vara vilseledande, och begreppet bör därför inte användas. Anledningen till detta är att stenar ofta säljs ofta med denna beteckning som en indikation på dess värde, vilket i dag är missledande. Det finns rubiner, smaragder och safirer som säljs för mindre än tusen kronor per carat, medan en trevlig Paraíba-turmalin kan kosta mer än 140 000 kronor per carat. 

 

Sällsynthet

Per definition är alla ädelstenar sällsynta, men för att parafrasera George Orwells "Djurfarmen" kan man säga att några ädelstenar är mer sällsynta än andra. Sällsynthet kan beskrivas på tre sätt, som ofta är oberoende av varandra: geologiskt, marknadsbaserat och jämförande. Bara för att en ädelsten är geologiskt sällsynt får den inte automatiskt ett högre pris, det krävs ju en efterfrågan på marknaden också. Skönhet, marknadsföring och varumärkeskännedom spelar också en viktig roll. Det bästa exemplet är diamant. Sällsynthet kan också vara ett tveeggat svärd. Är en ädelsten alltför sällsynt och svårbehandlad kan det påverkade den ekonomiska lönsamheten för att slauföra en ädelsten - vilket till exempel är fallet med tsavorit.

 

Begrepp

Vad du ser när du tittar på en ädelsten? Följande termer används ofta för att beskriva utseendet hos en ädelsten i dess interaktion med ljus:

  • Lyster: den mängd ljus som reflekteras från ytan av en ädelsten.
  • Diamantliknande (adamantin): diamanter reflekterar mycket ljus och har en stark lyster. Termen "subadamantin" används ibland för att beskriva ädelstenar vars lyster kommer nära en diamants, till exempel alexandrit och demantoid. 
  • Glitter: ljusspel (reflektioner på en polerad yta) genom vilken en ädelstens gnista ändras när förhållandet till ljuskällan förändras genom att man vrider på ädelstenen.
  • Briljans: den mängd ljus som reflekteras från det inre av en ädelsten (dvs. kroppsfärgen ..). Briljans beror på de optiska egenskaperna hos en ädelsten, dess massa (kritiska vinkeln), dess färg och transparens, dess renhet, dess yta, lyster och eventuellt slitage.
  • Eld (även: dispersion): uppdelning av ljuset i dess spektrala färger. Denna gemmologiska egenskap bidrar på ett avgörande sätt till skönheten och värdet av en ädelsten. Alla större ädelstenar visar eld, men stenarna där detta är mest synbart är sphene, demantoid, diamant och zirkon. 
Aktuelles

Senaste nytt från Ädelstenarnas värld

  1. Läs fantastiska fakta om apatit

    22. November 2016

    Blå fin apatit. Andreas Hermansson När jag började jobba på Juwelo hade jag aldrig hört talas om apatit. Men ända sedan jag först introducerades för denna ädelsten har den...
    Continue reading →

Kommande på TV:

13:00HIGHLIGHT
13:10Die bunte Welt der Edelsteine
14:00Ring in Wunschgröße
To top